Så är jag tillbaka tillsammans med de som är mig nära.

Jag söker med blicken. Mammas och pappas värld är borta.

Träden grönskar men har inte vårdats av deras händer.

Somrarna som kantades av sjukdom och ålderdom är svåra att minnas.

Mest av allt vill jag komma ihåg pappas hand i min när vi gick längs ån eller

trallade hans visor i trädgården.

Lukten av mammas fantastiska fiskrätter som kittlade i näsan får mig att glömma det jag ser nu av det som var mitt barndomshem. Ingen varsam blomsterälskande varelse har sin boning där mer.

Du min skapande farfar som själv huggit ut alla stenar till de murar som ännu idag håller jorden på plats sitter där i mina drömmar och spelar de sånger som gjorde mina tidiga somrar så oförgömliga.

Idag har jag tagit farväl och nu återstår mina bilder jag har inpräntade ifrån alla de år då ni fanns för mig.

Kyrkogården var solig och leende. Ni stod bakom mig när jag satte ner vår lilla bukett.

Jag hörde pappas röst när han lite leende sa:- Kom ihåg att vinka till mig på slänten där jag satt när jag konfirmerades.

Min kära Christina körde långt idag. Solen hade nog lyst även om molnen hopat sig.

Min älskade man, min livskamrat, satt i baksätet . Han gav mig den bästa platsen.

Vi vandrade runt Hundsjön och mindes när vi som nygifta simmade längs bryggan.

Christina hade aldrig varit där.

Den lilla snåriga stigen ner till ”min”sommarsjö är nu betydligt bredare och används av ryttare.

Alma Rosenbergs barndomshem är borta och borta är de byggnader August Holmberg uppförde i början av !900-talet.

August Holmberg var Almas far. Han var en hembygdsivrare och står att läsa om om du söker på Google.

På dolcemusica.net vår hemsida står hur jag kom i kontakt med Alma.

Jag känner inget vemod bara att nu har jag sagt adjö till det som inte längre är det som fanns.

Det bär jag inom mig: somrarna när jag vilade ut från studierna och skötte trädgården från tidig morgon till sen kväll. Blommorna min mamma och jag satte i juni som små plantor,

Lejongap, sammetsblommor, begonior, dahlior, margueriter och petunier. Juli då pappa kom hem för att stanna några veckor och ställa upp stegen i körsbärsträdet, bada med oss barn,

Sjunga och spela, berätta sagor och få mamma att trolla fram de otroligaste rätter.

Hennes nystekta sill gick åt innan den nådde matbordet! Den var nyfångad. Pappa stod vid kajen i Karlshamn när båtarna kom in.

Vill du koppla av med ett Memory ska du gå in på vår hemsida. Du kan själv ställa in svårighetsgraden. Christina har tillverkat det med tanke på sin systers lilla tös vårt barnbarn.

Visst ska man gå där man lekt en gång som barn.

Nu god natt.