Inför ett nytt år…

Det är så många jag vill tacka för att jag kommit så här
långt på vägen mot ljusare tider.

Alla vänliga ord och omtankar.

Tack till de skickliga kirurger som arbetade med mig i 7 timmar.

Ni kära nattsköterskor i Lund som vårdade mig då smärtan
slet i psyke och kropp, ni som haft tid att prata med mig när jag haft lågt
immunförsvar eller förstoppning. Ni som ringt och talat om mina värden på
neutrofilerna.

Tack Inger som alltid hade ett rart ord till övers för mig.

Så min underbara familj som hela tiden uppmuntrat mig på
olika sätt.

En make som försett mig med livsmedel och mediciner, som
kört mig till olika mottagningar för omläggningar blodprovstagningar och till
sjukhus. Du min käraste vad vore jag om dina omsorger inte burit mig.

Mina små barnbarn har jag fått ”träffa” genom skype. Det var
en otrolig upplevelse att få hålla i dem efter så lång tid. (7 månader)

Christina har ringt eller skypat var kväll. Tack för du
spelat Wordfeud och tränat mitt kom ihåg. Tack för all support. Tack Anna och Olle
för våra pratstunder.

Jag älskar er så hjärtat svämmar över.

Tack gode Gud för Christer min käraste, käraste livskamrat.
Du har fått stå ut med tårar och vredesutbrott.

Nu är vi här och minuterna tickar mot ett nytt år.

Sista cellgiftsbehandlingen fick jag i början av december.

Tack Ebon och Olle för uppmuntrande samtal och intresse för
oss. Det har värmt.

Ett bra och lyckligt år önskar jag er alla.

TACK!!!